Längst ned här på sidan finner du länkar till artiklar och recensioner samt foton.
Nu finns den äntligen ute! En faktabok, där berättelsens kraft lyser igenom, skriven av Sara Johansson. Här svarar Sara på vanliga frågor om boken och hur den blev till!
Vem är Sara Johansson och vad har hon arbetat med?
Sara är beteendevetare med inriktning mot stöd efter svåra händelser såsom terroristdåd, epidemiska utbrott och svår kritisk sjukdom. Hon har särskild erfarenhet av händelser som drabbar många samtidigt och av att arbeta med barn och deras familjer. Hon anses vara en av de främsta experterna inom sitt ämne och har omfattande praktisk erfarenhet av att arbeta med krisstöd efter svåra händelser och katastrofer.
Sara har bland annat arbetet på plats i Thailand med stöd efter tsunamikatastrofen 2004, i Syrien i samband med evakuering vid en väpnad konflikt, på plats i Oslo med stöd till myndigheter och organisationer efter terroristdåden mot regeringshögkvarteren och Utöya, och i olika insatsstyrkor och katastrofmedicinska team, bland annat på fältsjukhus i Södra Pakistan. Sara har även haft uppdrag som rådgivare vid internationella Röda Korset när det gäller just människors omedelbara psykologiska reaktioner och behov vid exempelvis naturkatastrofer, epidemiska utbrott och terroristdåd.
Parallellt med internationella uppdrag har Sara arbetat med råd och stöd till familjer där ett barn eller en vuxen är svårt sjuk eller har en funktionsnedsättning. Sedan 2005 arbetar hon också med att utbilda, vägleda och öva professionella i krisstöd och katastrofarbete, bland annat för psykologer, läkare, myndigheter och ledningsgrupper.
Tidigare böcker och priser
Sara Johansson är tillsammans med Sara Hedrenius författare till boken: “Krisstöd vid katastrofer och svåra händelser” (Natur & Kultur, 2013), en bok som i dag är etablerad och omtyckt kurslitteratur på många utbildningar för professionella. Boken har sålt i många exemplar, och läses även av direkt drabbade och deras anhöriga. Boken förklarar det breda stöd de flesta behöver få efter en svår händelse och inkluderar både barn, vuxna och professionella.
Två år i rad har Sara fått pris i ansedda The Hippocrates Prize for Poetry and Medicine, ett pris som sätter fokus på vikten av humaniora inom hälso- och sjukvården. I juryn som väljer ut ett nålsöga av bidrag har bland andra BBC-journalisten Kate Adie, den amerikanska författaren Mark Doty samt PEN International medverkat. En av dessa prisbelönta texter finns med i “Förenligt med liv” som utkom 2023 och ges ut av Natur & Kultur.
Kan du berätta något som kan vara extra spännande att veta om boken “Förenligt med liv”?
I boken finns kortare och längre berättelser som belyser vad som bär oss på vårt livs värsta dag.
Många tänker nog att de flesta drabbas av “panik” i en livshotande situation, men vetenskapliga studier visar att ibland dominerar passivitet och avvaktan. Det här är viktigt att veta om. När brandlarmet går kan du ha en minut på dig att rädda ditt liv. Det räcker med ett par andetag av rök för att förlora medvetandet. Använder du i stället tiden till att byta skor, eller spara ned dokument i datorn, vilket studier visar ibland sker, ja, då kan det gå riktigt illa. Det här förklaras i boken.
Precis när jag hade skrivit kapitlet om ovanstående, drabbades faktiskt jag och min egen familj av att det började brinna i vår uppgång. Det var verkligen en livshotande situation. Det sista jag såg när jag stängde lägenhetsdörren för att snabbt evakuera var bokens manus, som låg utskrivet på bordet. Boken handlar alltså om hur vi överlever livshotande händelser, men den har själv överlevt just en sådan, och händelseförloppet den morgonen finns med i boken.
Både manuset och jag själv lever tack vare en god byggstandard och eftersom jag hade så mycket erfarenhet av hur man ska bete sig vid en livshotande situation…
Berätta mer om bokens titel?
“Förenligt med liv” är ett begrepp man använder inom sjukvården. Till exempel när man menar vilka medicinska gränsvärden eller skador som är möjliga att överleva. Det handlar om de yttersta fysiologiska gränserna för mänskligt liv.
Titeln har en dubbel innebörd, vi behöver rent dricksvatten för att överleva, men det räcker samtidigt inte med ett rent glas dricksvatten när det ofattbara sker. Vi behöver få information, praktisk hjälp och vi behöver få vara tillsammans människor som vi känner oss trygga med. Vi behöver det som inger en känsla av mänsklig värme och värdighet. Får vi det, orkar vi leva vidare med berättelsen om vad som skedde, på vårt livs värsta dag.
Berättelserna visar sammantaget att barn, vuxna och professionella inte kan överleva det svåraste av allt utan mänsklig kontakt.
Alla berättelser knyter på något sätt an till temat “vatten”?
Ja, precis. Kapitlen knyter, på något vis an till temat “Vatten”, eftersom vatten gör livet möjligt på planeten Jorden. Livet här har en stor mångfald; det finns alltifrån giraffer till ginkgoträd. Men en sak livet här har gemensamt, är att det kräver vatten.
Vattnet vi dricker, vattnet som finns i snöflingor, är samma vatten som en gång funnits i dinosaurier. Mänskligt liv startar i fostervatten, och när det en gång tar slut gråter vi tårar.
Några kapitelnamn är: “Första flodvågen”, “Tårar” och “Michigansjön”.
Omslaget är väldigt vackert, vad föreställer det?
Tack! Ja, visst är det otroligt fint. Maria Ulaner har gjort det!
Omslagsbilden föreställer vårt hem i universum, bland hundratusentals närliggande galaxer. Denna samling av galaxer har fått namnet Laniakea. Det är hawaiiska och betyder “vidsträckt himmel”. Fynden publicerades i tidskriften Nature 2014.
Till höger inuti galaxerna kan du se en röd prick. Denna prick markerar vårt hem i universum, och där ligger Vintergatan. I avsnittet “Laniakea” i boken, får du veta mer om bakgrunden, som gäller en stor naturkatastrof där vi i teamet fick sova på ett skoltak. I det kompakta mörkret när all el och infrastruktur var utslagen, mil efter mil, blev stjärnorna mycket mer synliga än vanligt.
Stjärnorna blev en stor trygghet för mig, jag kunde se dem varje kväll, fastän nästan allt annat var i kaos. De påminde mig om vår litenhet i universum, men också det stora i att vi människor faktiskt existerar.
Till vem riktar sig boken “Förenligt med liv”?
Boken riktar sig till alla som vill lära sig mer om kris- och sorgereaktioner, och den används bl.a. inom olika utbildningar för psykologer, socionomer, läkare, personalvetare, arbetsterapeuter och sjuksköterskor. Andra som kan ha stor nytta av boken är personer som ingår i en krisgrupp, som har ansvar för samhällets krisberedskap eller som är intresserade av sådana frågor.
Till boken finns färdiga reflektionsfrågor att använda i grupp, t ex i bokcirkel eller för dina studenter, men frågorna kan givetvis även användas på egen hand. Du hittar dessa frågor gratis på Natur & Kulturs hemsida!
Här finns både korta och längre berättelser, som på olika sätt synliggör livsavgörande kunskap och några av mina allra bästa råd när det gäller stöd till barn och vuxna i kris. Det är ingen vanlig “faktabok” på så sätt, utan här kommer du rakt in i händelsernas centrum. Vissa tycker boken har stora skönlitterära kvaliteter, och det är förstås jätteroligt att höra.
Vill du läsa en traditionell faktabok i ämnet, med många vetenskapliga referenser, kan du välja min första bok “Krisstöd vid olyckor, katastrofer och svåra händelser”.
Syftet med kortare ögonblicksbilder och längre texter är att visa mer konkret vad krisstöd är, men också att skapa en mental beredskap inför det mänskliga mötet vid en svår händelse och dess efterförlopp.
Starka berättelser hjälper oss att bli förberedda och att minnas. Berättelser har även den effekten att det blir lättare att resonera och reflektera om frågor som annars kan upplevas svåra att förstå och närma sig. Livet och döden, sorg och potentiella trauman, hur man i sitt yrke påverkas, är frågor som för många blir enklare att kunna samtala om utifrån en verklighetsnära och levande berättelse, snarare än bara vetenskapliga riktlinjer.
Hur valdes berättelserna ut?
Urvalet baserades framförallt på vad som är allra viktigast att veta om krisstöd och vad som har stort vetenskapligt stöd.
I dag har jag över 20 års erfarenhet av att arbeta med och undervisa i de här frågorna, så jag vet en hel del om vad som brukar gå fel i praktiken, och vilka exempel som uppskattas mycket, eftersom de hjälper människor att förstå. Jag fick också fin hjälp att välja utifrån hög litterär kvalitet, ett förlag som Natur & Kultur har en särskild känsla för det.
Många undrar kanske hur lik verkligheten berättelserna är… Och då är svaret att verkligheten faktiskt ofta överträffar boken, den är både mer brutal och mer rolig, många saker skulle nog förefalla alltför otroliga om jag berättade dem rakt av!
Scenerna i boken har skett på riktigt, men ibland har t ex ordningsföljd, platser och tider bytts ut. Några situationer är fingerade, eftersom det annars finns risk att man kan känna igen en drabbad person. När något återges helt autentiskt, har den berörda personen läst och gett sitt samtycke. Det är oerhört centralt i mitt yrke med förtroende och sekretess.
Ibland berättas om en situation “på håll”, man vet inte exakt vilken plats man befinner sig på. Det finns en tanke med detta, precis som när en fotograf tar ett foto på en detalj eller från avstånd, eftersom situationen kräver det. Att skildra de drabbade med värme, respekt och ödmjukhet är något som är väldigt viktigt för mig.
Behov vid en kris är inte alltid uppenbara för ögat, och det är inte alltid så att den som “kräver” mest är den med störst behov.
Med de här texterna vill jag ge utrymme till att visa på vikten av krisstöd i både extrema men också vardagliga situationer. Krisstöd benämns ibland som “mjuka” frågor – det illustreras med tecknade hjärtan eller foton på barn som leker. Men det är inte en “mjuk” fråga hur man stödjer ett barn som förlorat tre personer i sin familj. Det är precis lika livsavgörande som rent dricksvatten och kirurgi. Arbete med människor i svår psykisk kris är något som kräver stor närvaro, lyhördhet och kunskap. Har jag lyckats visa och synliggöra något av detta i boken, då har jag lyckats med bokens syfte.
Vad har boken hittills fått för gensvar?
Den har fått många positiva recensioner och reaktioner! Jag är lite överväldigad, men det är också såklart främst väldigt roligt.
Beteendevetaren och författaren Petra Krantz Lindgren, som för många är känd för sitt arbete för goda relationer mellan vuxna och barn, skrev att det är “Den bästa bok hon läst!”. Hon beskrev hur frågan “Vad innebär det att vara människa” ofta ses som svår att besvara. Men att boken “Förenligt med liv” besvarar just den fråga. En stark och mycket hedrande beskrivning.
En del arbetsplatser har köpt in den till samtliga anställda, som fortbildning eller gåva. Jag får också mycket respons från läsare som är berörda och tacksamma. Det är otroligt rolig! Det märks att det finns ett mycket stort behov av den här kunskapen. Men också att berättelser gör något med oss människor.
En läkare skrev och sa att boken hjälpt henne återfå sin arbetsglädje och yrkesstolthet. En man berättade att boken hjälp honom att ha samtal med sin fru om livet och döden. Och sen finns det dem som tycker boken “främst lärt dem mycket bra om samtalsmetodik”. Någon skrev att hon både skrattade och grät när hon läste boken, och att “det är en sådan talang att kunna skriva om det svåraste i livet på ett sätt som gör att man bara vill fortsätta att läsa mer!”
Mest glad har jag nog blivit över alla professionella, alltifrån erfarna kuratorer till psykologer och arbetsterapeuter, som tycker boken verkligen gett dem något. Det har en särskild plats i mitt hjärta vad de som arbetar praktiskt med stöd till barn och vuxna tycker. Men jag blev också väldigt glad över en fin recension i svenska YLE!
Några texter som verkar vara favoriter är “Systrar”, ett avsnitt om en tvillingsyster. Hennes sorg och kamp för att förstå visar sig endas i leken. “Hur talar jag med mina barn om krig”, en text som handlar om det moderna samhället och om hur man talar med barn om svåra saker samt “En etnografisk studie”, som beskriver en vanlig, ovanlig dag på en röntgenavdelning.
Det är så tydligt att berättelser underlättar inlärning och reflektion kring frågor som annars upplevs som svåra att närma sig och verbalisera.
Vissa läsare ser några av de kortare texterna som just en berättelse, ett skeende, andra ser lyrik. Det finns faktiskt ett särskilt fält inom lyrik som är likt sakprosa. Det senare fick jag lära mig när jag tilldelades ett pris för en text och var i USA.
Jag ser mig inte som poet, men tänker att tolkningen av vad en text är måste få uppstå hos var och en som läser.
Vilka är några av dina bästa tips till en arbetsplats när det gäller att förbereda sig inför det som ingen tror ska hända?
För det första måste man förstå att kriser kommer att hända. Rent statistiskt kommer de flesta av oss att uppleva en eller fler livshotande situationer i livet. Varje år skadas människor på sin arbetsplats. Och varje år förlorar barn en förälder. Det är lätt att tänka på kriser som något ovanligt, men finns hela tiden i vardagen och de kan hända i morgon. Vi vet inte vad det blir som inträffar, men vi vet att vi kommer att möta dem, både i privatlivet och i yrkeslivet.
Ha en krisplan och se till att den är känd i organisationen! I många fall är det ett krav i arbetsmiljölagen att man som arbetsgivare behöver ha detta. Precis som att man måste ha en planering för fysisk första hjälpen. Hur får medarbetare psykologiskt stöd om någon skadas, har dött, eller hotas? Vem gör vad? Ha också papperskopior av viktiga saker, såsom krisplanen eller listor med allas närmast anhöriga.
En viktig bas är att tala om hur en god kollega är i svåra situationer och att som chef eller arbetsledare benämna och fånga upp detta. Bygger man upp en bra teamkänsla i vardagen där man är vänlig mot varandra, ökar man chanserna att klara en kris. Det handlar inte om att alla måste vara bästa kompisar, utan om att skapa ett gott klimat där man känner sig trygg, sedd, och att stöd kring svåra arbetsuppgifter finns vid behov.
Gå en utbildning i krisstöd, läs böcker, samverka gärna med andra som också ska ha krisstöd som ansvarsområde. Att hjälpas åt och hålla kontakten med likasinnade gör att det både blir roligare och enklare. Håll dig uppdaterad. Tänk att det är som med första hjälpen, något du behöver repetera och öva på.
Efter en svår händelse är det mycket viktigt att tacka medarbetare för deras insats och ge dem erkänsla. T ex ett personligt skrivet brev, besök av chefen, ekonomisk bonus, extra gott fika, en ceremoni eller liknande. Det är viktigt att medarbetarna känner sig sedda och att miljön speglar allvaret i situationen. Annars kan den som gjort en stor insats känna sig ensam och osynlig.
Vet alla var de ska vända sig om de är oroliga för sina reaktioner, eller om de mår väldigt dåligt? Hur fungerar det nu igen med företagshälsovård, måste chefen veta? Får jag ta lediga dagar när mamma avlidit plötsligt? Sådant är bra och påminna om. För den som är i kris är det väldigt hjälpsamt att tydlig information finns, men också praktisk hjälp med blanketter. Det här är ju ofta jobbiga frågor att förstå när man mår bra, och när det värsta av allt skett, då kan det kännas helt övermäktigt.
Är flera på en arbetsplats drabbade, gör upp kontaktpersoner till var och en, till exempel via personalavdelningen. Kontinuitet och att slippa berätta allt från början är viktigt.
Uppföljningen glöms ofta bort. Ha som rutin att fråga efter ett par dygn, efter några veckor och på medarbetarsamtalet hur det är. Finns frågor eller behov av hjälp med något? Vad fungerade bra och mindre bra? Lägg in en påminnelse till dig själv om att höra av dig.
Använd screeningformulär för att fånga upp vilka drabbade som visar tecken på sjukdom efter en svår händelse. Olika formulär finns, även för barn. De är ett bra sätt att ta “tempen” på reaktionerna. Tidigt efter en svår händelse kan många ha de reaktioner som beskrivs. Men att ha höga poäng på dessa skalor ca 1-6 månader efteråt, ja då är det dags att söka mer hjälp. En läkare eller psykolog är exempel på yrkeskategorier som kan hjälpa till att bedöma reaktionerna. En fysisk undersökning är också viktig. Man kan ju ha flera problem samtidigt, t ex traumatisering och högt blodtryck eller järnbrist. Kom också ihåg att testa syn och hörsel ordentligt, speciellt när det gäller barn. Ibland är detta med och påverkar saker som huvudvärk och koncentrationssvårigheter.
Rör det sig om traumatisering, är det viktigt att få behandling av någon med kunskap och erfarenhet av just trauma. Det ser lite olika ut i landet vilka resurser som finns. Det kan finnas PTSD-mottagningar eller privata mottagningar där man ger behandling via försäkringar. Ett första steg för att få rätt hjälp är ofta kontakt med primärvården, företagshälsovården eller 1177.
Det är mycket viktigt att den som behandlar dig har legitimation och kunskap om just traumabehandling. Exempel på behandlingar med god evidens är Traumafokuserad KBT och EMDR-behandling. De flesta som får tillgång till rätt behandling mår bättre på sikt och upplever god livskvalitet.
Ofta kan det även vara värdefullt med föräldrarådgivning via kommunen, med familjerådgivning, kontakt med fysioterapeut eller arbetsterapeut. Det är inte ovanligt att man får ont i kroppen eller mycket konflikter hemma efter en svår händelse, och flera saker kan spela in samtidigt.
Med rätt hjälp sparas både tid, lidande och ekonomiska resurser. Vi behöver ju bara tänka på vad det kostar att ett barn lämnas utan stöd och mår dåligt i skolan under flera års tid, att någon blir långtidssjukskriven eller säger upp sig fastän personen var mycket kompetent, för att konstatera att det här är väldigt lönsam kunskap.
I boken skriver du tydliga exempel på vad man som medmänniska, kollega eller vän kan göra i kris. Kan du ge några exempel på varför det här är så viktigt och på vad man kan göra?
Det är lätt hänt att en tystnad lägger sig kring den som verkligen går igenom något svårt. En svår händelse kan väcka omgivningens rädsla, otillräcklighet. Vi kan bli rädda för att göra saken värre, men också för att behöva ta in faktum att livet inte är rättvist och förutsägbart. Vi kan också rationalisera och tänka: “det där sköter säkert något annan!” Den det gäller kan bli ensam. Samtidigt är behovet av socialt stöd och praktisk hjälp som störst för den som är drabbad. Därför är det så viktigt att du hör av dig. Du behövs som allra mest nu.
Visa omtanke genom att exempelvis erbjuda dig komma förbi med en matlåda, erbjuda dig hjälpa med en blankett, skjutsa eller lyssna. Kom i håg att krisstöd inte måste vara att tala om jobbiga detaljer. Hör av dig, och vet du något konkret du kan hjälpa till med, erbjud det, och erbjud det flera gånger.
När man mår som allra sämst kan öppna frågor, i stil med “Vad behöver du?” vara svåra att svara på. Erbjud då något konkret, med låg tröskel. Exempel: Jag kommer förbi dig med bilen, så kan vi åka ut till havet i 20 minuter. Vi kan prata om det som hänt, eller så kan vi vara tysta hela tiden om du vill. Jag kan berätta om skidåkningen i helgen, om du vill.
Den som är i kris mår ofta olika bra olika dagar. Det här beror på att kroppen och nervsystemet doserar det som hänt, och håller på att reglera, återfå balansen. Det är bra om du är beredd på att vissa dagar vill den drabbade berätta, andra dagar finns inte orken.
Påminn dig själv om att också starka känslor har sin plats och är välkomna när vi går igenom något riktigt svårt. Det måste få vara okej att gråta, vara arg och känna sig alldeles utmattad. Precis som att det är okej att hämta krafter och tala om annat, avleda sig, för att orka. Ingen kan vara i de allra starkaste känslorna hela tiden, och det är inte heller nödvändigt för att återhämta sig.
Ett benbrott i skelettet kan läka av sig själv genom kroppens inneboende förmåga, och samma är det med ett operationssår. Det som behövs är näring, sömn, en stöttande miljö, med lagom aktivitet. Det andra sköter kroppen själv, den vet vad den ska göra. Ibland kan det dock bli komplikationer, till exempel en infektion. Läkemedel eller specialiserad hjälp behövs. Ungefär så fungerar det också med reaktioner och behov efter en svår händelse. Alla behöver inte psykoterapi eller läkemedel, men alla behöver det där grundläggande stödet från familj, vänner, kollegor och chefen.
Som hjälpare behöver du i sin tur stöd, var gärna fler som går samman och hjälps åt, när så är möjligt.
När det gäller samtal med den som är i kris kan det vara bra att fråga: Vill du höra mina tankar om X, vill du ha råd, eller vill du mest prata av dig? Ska du ge råd, kan du fråga vad personen redan känner till själva och vad de har provat. Det här ökar chanserna att samtalet blir bra. Att snabbt komma med tips om motion eller berätta hur det var för dig eller din granne vid en svår händelse, är inte alltid det som är hjälpsamt.
Du kan inte förändra verkligheten. I det svåraste av allt kan det vara något som du själv uppfattar som “litet” som är avgörande. Till exempel att katten inte måste vara ensam, eller att den där goda saften finns. Att det fanns en fin blomma på skrivbordet. Det här är inte “små” frågor, utan det som får oss att klara det svåraste av allt. Har du gjort det, har du gjort något mycket viktigt. Kanske var det just det där med fotbollsträningen, med bilturen, med telefonsamtalet från dig varje fredag som gjorde att den drabbade orkade.
I “Förenligt med liv” får du många konkreta exempel på vad som bär en människa i det allra svåraste.
Du är lite mer personlig i denna bok, än i tidigare texter du skrivit, hur gick tankarna här?
Ja, det stämmer att man i just den här boken får ta del av mig som hjälpare, men också situationer då jag är den som behöver få hjälp. Det är ett högst medvetet val från min sida. Dels är ju bokens budskap att svåra händelser är en del av livet, för oss alla. Tänker vi efter en stund på hur våra egna liv ser ut, och på hur våra vänners liv ser ut, så kan vi ganska snart konstatera att ingen går igenom livet utan ett par svåra händelser. Det kan gälla alltifrån trafikolyckor, hot på arbetsplatsen till suicid och sjukdom i familjen.
Ett syfte med boken är ju att hjälpa läsaren bli bättre förberedda på katastrofer och kriser. Jag vill föra vidare kunskap jag fått genom stor praktisk erfarenhet. Då är det avgörande att förmedla att allting inte kommer att vara lätt, perfekt, eller med fasta svar. Man måste ha goda grundkunskaper, man måste öva, men samtidigt förstå allting inte kommer att följa en fast plan. Du kommer att uppleva situationer då lidandet kommer nära just dig och då du känner “oj, det här blir svårt”. Allting följer inte krisplanen.
Det är också viktigt med yrkesförebilder som är mänskliga, som kan glädjas över sitt yrke, vara säkra på vad som behövs, men också ibland tvivla, göra fel och göra gott. Annars kan vi börja måla upp en bild av den perfekta hjälparen, och det har jag verkligen fått se exempel på kan bli toxiskt.
Utan att avslöja för mycket, så handlar merparten av boken om andra människor och vävs samman med fakta om vad som hjälper dem och varför. Men i synnerhet två kapitel handlar om svåra händelser som drabbat mig personligen: Den svåra branden, och en period i mitt liv då jag blev allvarligt sjuk. Jag var så pass sjuk att jag flera gånger fick reda på av läkare att det var en risk att jag skulle dö inom ett par veckor, och diagnosen var mycket svår att ställa. Under två års tid kunde jag i långa perioder inte ens gå fem minuter utomhus utan stöd.
Jag hade material till ungefär 80 procent av kapitlen innan, via utbildningar och tidigare skrivna texter; det föll sig sedan naturligt att i det sista delen av boken skriva om den här perioden när jag själv hade varit på mitt yttersta och behövde få andras hjälp. Där ville jag ge utrymme till det som inte får stora rubriker, det som inte syns utanpå.
Inför att jag skrev bokens sista del läste jag andra böcker om just sjukdom, bland annat Jonas Bruns bok om sin mors demenssjukdom. Jag ville lära känna var mina egna gränser gick, och hur jag som läsare reagerade på beskrivningar av sjukdom i familjen.
Jag kom fram till att jag ville skildra ordlös kommunikation och hur yrken som inte främst “samtalar om känslor” utan ger kroppen omsorg, kan spela en viktig roll när man är under svår påfrestning. Handens kunskap håller på att försvinna lite ur samhället, och det finns en fin scen där det här synliggörs.
Jag ville skildra förluster som är dolda, och den ensamhet som kan drabba när alla tror att “experten”, “hen som kan så mycket”, får bra hjälp. Och så ville jag ge ett exempel på hur professioner som arbetar inom röntgen och liknande verksamheter, som ofta återges utifrån att de inte “jobbar med patienter” verkligen kan spela en avgörande roll i just patientmötet.
Det här är teman jag ofta sett i mitt yrke. Det som står i boken är alltså utdrag av det som skedde under min sjukdomsperiod, det är inte det värsta eller det svåraste som skedde. Jag har fått höra ett par funderingar om att det kanske är med främst för att “jag själv ville bearbeta”. Man kan ju aldrig få alla att förstå eller ens tycka om en bok, det gäller till och med Nobelpris. Men de allra flesta säger att de upplever det som väldigt tydligt varför just de bitarna är med, och att det gav dem mycket att läsa. Åter andra har inte fäst någon speciellt stor uppmärksamhet på just det, utan minns främst något annat kapitel eller tycker helt enkelt om helheten.
Jag är själv väldigt nöjd med den här boken och tycker den är bland det bästa jag skrivit. Boken slutar ute vid havet, vid Kattegatt. För mig ger havet en så stark känsla av liv. Det är ju människans mest ursprungliga levnadsmiljö.
Kriser är ett ämne som berör och som många tycker är starkt att läsa om och samtala om?
Ja, verkligen, kriser är ett ämne som berör! Det handlar ju om frågor som kommer så nära livet och döden, så jag tänker att det ska beröra oss. Det är ju vår absoluta kärna som människor, de yttersta gränserna för överlevnad. Våra reaktioner påminner oss om att det är livsviktiga frågor.
Förutom den där kärnan, har vi också delvis olika saker som triggar igång oss. Två personer kan läsa samma text och beröras olika, tolka in olika saker. Ofta har det att göra med egna positiva och negativa erfarenheter, vår personlighet, och så vidare. Hur vi reagerar när vi läser en text om svåra händelser berättar inte bara om texten, utan om oss själva som läsare.
Vissa läsare har blivit så tagna av boken att de nästan tycker att de känner mig. Jag tar det som ett tecken på att boken berört dem och skapat engagemang på djupet. Jag vet ju att det där händer fler författare och ibland skådespelare. Men att skriva kontra att få frågor av personer man inte känner om privata saker, det är för mig två helt skilda ting. När jag skriver är det jag som har kontrollen, jag som formar sammanhanget. Det innebär inte nödvändigtvis att jag vill diskutera samma saker på min fritid med någon jag inte känner.
Det händer ibland även vid föreläsningar och utbildningar att själva ämnet krisstöd är så pass starkt att människor börjar berätta mycket om sig själva och egna svåra händelser. Där måste man vara tydlig med ramarna, så att det blir tryggt för alla deltagare på en utbildning.
Det var för mig både arbetsam och helt underbar värld att besöka, tiden med den här boken. Jag fick gå tillbaka till gamla kollegieblock och anteckningar, till berättelser som skrivits där och då, i katastrofens öga. I och med att jag jobbat så pass mycket med utbildning hade jag en hel del material tillgängligt från lektioner och övningar som efterfrågats i bokform.
Nu fick berättelserna omsorgsfullt passas in i en större berättelse. Berättelsen om vad som gör livet möjligt här, på planeten jorden. Personerna jag fått förmånen att arbeta med på förlaget Natur & Kultur har varit oerhört kunniga och engagerade att arbeta tillsammans med. De förstod sig verkligen på bokens “själ”. Och ja, då blir ju resultatet riktigt bra!
Var kan jag köpa boken`?
Boken finns överallt där böcker finns! Du kan köpa den direkt från förlaget, Natur & Kultur. Den finns också hos nätbokhandlar och i fysiska bokhandlar. Din lokala bokhandel kan ta hem den, och du kan tipsa ditt lokala bibliotek om att ta hem den, om den inte redan finns!
Vill du köpa in till en större grupp, kan du få förmånlig offert av Natur & Kultur, via deras kundservice!
Sagt om “Förenligt med liv: Berättelser om krisstöd”
” … det handlar om livskunskap som vi kunde öva upp på samma sätt som vi gör på första hjälpkurser. Hennes språk är poetiskt och bildrikt.” Anna Dönsberg, Svenska YLE
“Hennes läsvärda och välskrivna bok bygger på berättelsens enorma kraft, den som får oss att minnas och förstå. Den kommer nära, inpå livet om vad människor behöver i kris. En röd tråd genom boken är att vikten av att lyssna på personen man möter, att verkligen försöka se individen och inte servera en färdig lösning. (. . .)
Själv kommer jag att minnas flera av bokens berättelser och kollade omedelbart brandvarnaren efter att ha läst kapitlet om när det brann i författarens hus.”
Katja Alexanderson, tidningen Arbetsterapeuten nr 1 2023.
“Den bästa bok jag läst!
Beteendevetaren och författaren Petra Krantz Lindgren
Länkar med intervjuer och artiklar om boken:
Akademikern 12 februari 2023: “Låg kunskap om krisstöd på många arbetsplatser.”
Natur & Kultur: “Vanliga myter om krisstöd.”
Göteborgs-Posten: “Så blir du bättre på att möta en kris – Experten om vanliga fel.”
Chefspodden. Lyssna på avsnittet “Krisstöd i arbetslivet” om boken Förenligt med liv och många bra råd om krisstöd i arbetslivet! https://akademssr.se/opinion/vara-podcasts/chefspodden
redigerar manus till “Förenligt med liv”. Foto: Privat.
[Vi påminner om upphovsrätt och korrekt hänvisning till källan. Vid större utdrag ur texten vill vi att du kontaktar oss för tillåtelse.]