Längst ned här på sidan finner du länkar till artiklar och recensioner samt foton.
Nu finns den äntligen ute! En bok med livsviktiga fakta, där berättelsens kraft lyser igenom! Här nedan svarar författaren Sara på vanliga frågor om boken och hur den blev till. Du får också mycket bra extramaterial om krisstöd!
Kan du kort berätta om boken “Förenligt med liv”, vad handlar den om?
“Förenligt med liv” är en väldigt fin bok för dig som vill läsa starka berättelser om mänskliga beteenden och behov vid svåra händelser.
Boken består av både längre berättelser och av ögonblicksbilder. Den omfattar både om barn, vuxna och hur professionella påverkas av att arbeta i svåra situationer. Det finns berättelser om extrema händelser, där hela länder påverkas. Det finns berättelser om sorg i vardagen, som inte får stora rubriker alls, men som är en katastrof för Malin, Stig och David som är med i boken.
Efter hand kan ett större mönster skönjas och berättelserna bildar tillsammans en större berättelse: De yttersta gränserna för mänsklighetens överlevnad. Vilka vi är när vi föds, inför döden och när vi sörjer. Hur det fantastiska och sköra livet ter sig här på vår planet; hållpunkter förenliga med allt för oss känt liv.
Kan du berätta något om din skrivprocess och hur du byggt upp boken?
Min skrivprocess liknar att skapa musik. Jag börjar med vissa delar och sedan lyssnar jag på rytmen, bygger upp en värld där texterna passar tillsammans. Jag beskär och passar in, beskär och passar in.
Jag skriver en hel del renodlad fakta i jobbet, där ska språket vara kort och koncist. I den här boken är det helt andra saker jag varit ute efter. Bland annat att bygga upp en stämning, att kombinera korta och långa texter för att efterlikna hur vi minns och återger händelser med stark emotionell laddning.
Jag har arbetat en hel del med detaljer som återkommer genom boken. Och på några ställen finns det ett slags “metakommentarer”. Den uppmärksamma läsaren kan kanske märka att Dr X, som boken inleds med, själv använder berättelser för att förstå och orka med sitt arbete med svårt skadade människor som behöver intensivvård. Ett annat exempel är kapitlet Michigansjön, där jag tar upp vem som äger en berättelse, vems perspektiv är det som återges.
Det här är en bok med många lager, för den som kan och vill se de lagren. För andra är det mest en spännande resa som de följer med på, och det går förstås precis lika bra.
Vem är du, Sara Johansson, och vad har du arbetat med?
Jag är beteendevetare med inriktning mot stöd efter svåra händelser såsom terroristdåd, epidemiska utbrott och svår kritisk sjukdom. Jag har särskild erfarenhet av händelser som drabbar många samtidigt och av att arbeta med barn och deras familjer. En del kallar mig en av de främsta experterna inom mitt ämne. Jag ser mig själv främst som praktiker; jag har helt enkelt ganska omfattande praktisk erfarenhet av att arbeta med krisstöd efter svåra händelser och katastrofer.
Har bland annat arbetet på plats i Thailand med stöd efter tsunamikatastrofen 2004, i Syrien i samband med evakuering vid en väpnad konflikt, på plats i Oslo med stöd till myndigheter och organisationer efter terroristdåden mot regeringshögkvarteren och Utöya, och i olika insatsstyrkor och katastrofmedicinska team, bland annat på fältsjukhus i Södra Pakistan i en av vår tids största naturkatastrofer. Jag har haft uppdrag som rådgivare vid internationella Röda Korset när det gäller just människors omedelbara psykologiska reaktioner och behov vid exempelvis naturkatastrofer, epidemiska utbrott och terroristdåd.
Parallellt med internationella uppdrag har jag arbetat med råd och stöd till familjer där ett barn eller en vuxen är svårt sjuk eller har en funktionsnedsättning. Sedan 2005 arbetar jag också med att utbilda, vägleda och öva professionella i krisstöd och katastrofarbete, bland annat för psykologer, läkare, myndigheter och ledningsgrupper. Men också för till exempel lärare, bibliotekarier och barnboksförfattare.
Jag har alltid använt berättelser på olika sätt i mitt arbete. Dels i mötet med direkt drabbade barn, men också då jag försöker förklara fakta och hjälpa studenter och åhörare att minnas livsavgörande fakta.
Tidigare böcker och priser
Sara Johansson är tillsammans med Sara Hedrenius författare till boken: “Krisstöd vid katastrofer och svåra händelser” (Natur & Kultur, 2013), en bok som i dag är etablerad och omtyckt kurslitteratur på många utbildningar för professionella. Boken har sålt i många exemplar, och läses även av direkt drabbade och deras anhöriga. Boken förklarar det breda stöd de flesta behöver få efter en svår händelse och inkluderar både barn, vuxna och professionella.
Två år i rad har Sara fått pris i ansedda The Hippocrates Prize for Poetry and Medicine, ett pris som sätter fokus på vikten av humaniora inom hälso- och sjukvården. I juryn som väljer ut ett nålsöga av bidrag har bland andra BBC-journalisten Kate Adie, den amerikanska författaren Mark Doty samt PEN International medverkat. En av dessa prisbelönta texter finns med i “Förenligt med liv” som ges ut av Natur & Kultur. Saras dikter finns publicerade i två brittiska antologier.
Kan du berätta något som kan vara extra spännande att veta om boken “Förenligt med liv”?
Många tänker kanske att de flesta drabbas av “panik” i en livshotande situation, men vetenskapliga studier visar att i vissa fall dominerar i stället passivitet och avvaktan. Det här är viktigt att veta om. När brandlarmet går kan du ha en minut på dig att rädda ditt liv. Det räcker faktiskt med ett par andetag av rök för att förlora medvetandet. Använder du i stället tiden till att byta skor, eller spara ned dokument i datorn, vilket studier visar ibland sker, ja, då kan det gå riktigt illa. Det här förklaras i boken och är något jag ofta föreläser kring.
Precis när jag hade skrivit kapitlet om ovanstående, drabbades jag och min egen familj av att det började brinna i en lägenhet i vår trappuppgång. Det var verkligen en livshotande situation. Det sista jag såg när jag stängde lägenhetsdörren för att snabbt evakuera var delar ur början på bokens manus, som låg utskrivet på bordet. Boken handlar alltså om hur vi överlever livshotande händelser, men den har själv överlevt just en sådan, och händelseförloppet den morgonen finns med i boken.
Både manuset och jag själv lever tack vare en god byggstandard men delvis också eftersom jag hade så mycket erfarenhet av hur man ska bete sig vid en livshotande situation…
Berätta mer om bokens titel?
“Förenligt med liv” är ett begrepp som ibland används inom sjukvården. Till exempel när man menar vilka medicinska gränsvärden och skador som är möjliga att överleva. Det handlar om de yttersta fysiologiska gränserna för mänskligt liv.
Titeln på boken har en dubbel innebörd, vi behöver rent dricksvatten för att överleva, men det räcker samtidigt inte med ett rent glas dricksvatten när det ofattbara sker.
Berättelserna blottlägger en kärna av det djupt mänskliga och visar sammantaget att barn, vuxna och professionella inte kan överleva det svåraste av allt utan vissa former av mänsklig kontakt, utan berättelser.
Alla berättelser knyter på något sätt an till temat “vatten”?
Ja, precis. Kapitlen knyter, på något vis an till temat “Vatten”, eftersom vatten gör livet möjligt på planeten Jorden. När jag satte samman berättelserna kunde jag se hur många av dem knöt an till vatten på olika vis. Det fanns tsunamier, översvämningskatastrofer, tårar och fostervatten.
Livet här på vår planet har en stor mångfald; det finns alltifrån giraffer till ginkgoträd. Men en sak livet här har gemensamt är att det kräver just vatten.
Vattnet vi dricker, vattnet som finns i snöflingor, är samma vatten som en gång funnits i dinosaurier. Mänskligt liv startar i fostervatten, och när det en gång tar slut gråter vi tårar.
Omslaget är väldigt vackert, vad föreställer det?
Tack! Ja, visst är det otroligt fint. Maria Ulaner har gjort det!
Omslagsbilden föreställer vårt hem i universum, bland hundratusentals närliggande galaxer. Denna samling av galaxer har fått namnet Laniakea. Det är hawaiiska och betyder “vidsträckt himmel”. Fynden publicerades i tidskriften Nature 2014.
Till höger, inuti galaxerna, kan du se en röd prick. Denna prick markerar vårt hem i universum, och där ligger Vintergatan. I avsnittet “Laniakea” i boken, får du veta mer om bakgrunden, som gäller en stor naturkatastrof där vi i teamet fick sova på ett skoltak. I det kompakta mörkret när all el och infrastruktur var utslagen, mil efter mil, blev stjärnorna mycket mer synliga än vanligt.
Stjärnorna blev en stor trygghet för mig, jag kunde se dem varje kväll, fastän nästan allt annat var i kaos. De var bländande nya, vackra och gav mig en känsla av att svepas in i en stor sammetsfilt.
Stjärnorna påminde mig om vår litenhet i universum, men också det stora i att vi människor faktiskt existerar.
Till vem riktar sig boken “Förenligt med liv”?
Boken handlar om livskunskap vi alla behöver ha. Så det är en bok som passar de allra flesta. En hel del läsare ger den i present till sina vuxna barn, eller till någon som studerar till läkare, sjuksköterska, socionom eller psykolog.
De frågor som hela tiden styrt mig i urvalet har varit: “Vad önskar jag att alla visste om det som jag arbetar med? Vad kan rädda läsarens liv, vad kan lindra på riktigt när det värsta av allt händer?”
Boken kräver inga förkunskaper och den riktar sig till alla som vill lära sig mer om kris- och sorgereaktioner och som vill läsa just berättelser. Den används bl.a. inom olika utbildningar för psykologer, socionomer, läkare, personalvetare, arbetsterapeuter och sjuksköterskor.
Andra som kan ha stor behållning av boken är personer som ingår i en krisgrupp, som vill arbeta med internationella humanitära uppdrag, som har ansvar för samhällets krisberedskap eller som helt enkelt är intresserade av dessa frågor.
Det är ingen vanlig “faktabok” på så sätt, utan här kommer du rakt in i händelsernas centrum. Vissa tycker boken har stora skönlitterära kvaliteter, och det är förstås jätteroligt att höra.
Till boken finns färdiga reflektionsfrågor att använda i grupp, t ex i bokcirkel eller för dina studenter, men frågorna kan givetvis även användas på egen hand. Du hittar dessa frågor gratis på Natur & Kulturs hemsida!
Syftet med kortare ögonblicksbilder och längre texter är att visa mer konkret vad krisstöd är, men också att skapa en mental beredskap inför svåra händelser.
Kan berättelser hjälpa oss minnas och förstå?
Berättelser är ett effektivt sätt att överföra information på. Ett centralt tema i berättelser genom människans historia är ju just att förbereda oss på svåra händelser och att föra vidare kunskap.
Starka berättelser hjälper oss att få en mental beredskap och att minnas. Berättelser har även den effekten att det blir lättare att resonera och reflektera om frågor som annars kan upplevas svåra att förstå och närma sig. Livet och döden, sorg och potentiella trauman, hur man i sitt yrke påverkas psykiskt, det är frågor som för många blir enklare att kunna samtala om utifrån en verklighetsnära och levande berättelse, snarare än endast vetenskapliga riktlinjer.
Med det sagt är det inte alla som vill läsa i just berättelseform. Vill du läsa en traditionell faktabok i ämnet, med många vetenskapliga referenser, kan du välja min första bok “Krisstöd vid olyckor, katastrofer och svåra händelser”. Den är en renodlad faktabok och finns också hos Natur & Kultur.
Hur valdes berättelserna ut?
I dag har jag över 20 års erfarenhet av att arbeta med och undervisa i de här frågorna, så jag vet en hel del om vad som brukar gå fel i praktiken, och vilka exempel som uppskattas mycket, eftersom de hjälper människor att förstå. Jag fick också väldigt fin hjälp att välja utifrån hög litterär kvalitet, ett förlag som Natur & Kultur har förstås en särskild känsla för det. Bokens förläggare Marie Söderberg har varit fantastisk att få arbeta med. Hon har haft en stor kunskap om vad boken ska vara, och om dess ton.
En del läsare undrar kanske hur lik verkligheten berättelserna är… Och då är svaret att verkligheten faktiskt ofta överträffar boken, den är både mer brutal och mer rolig, många saker skulle nog förefalla alltför otroliga om jag berättade dem rakt av!
Scenerna i boken har oftast skett på riktigt, men ibland har t ex ordningsföljd, platser och tider bytts ut. En del situationer är fingerade, eftersom det annars finns risk att man lämnar ut en drabbad person. När något återges helt autentiskt, har den berörda personen läst och gett sitt samtycke.
Ibland berättas om en situation “på håll”, man vet inte exakt vilken geografisk plats man befinner sig på. Det finns en tanke med detta, precis som när en fotograf tar ett foto på en detalj eller från avstånd, eftersom situationen kräver det. Att skildra de drabbade med värme, respekt och ödmjukhet är något som är mycket viktigt för mig.
Är det i dag självklart med kunskap om krisstöd i samhället, tänker du?
I samhället i dag är det självklart att det ska finnas kunskap i hjärt-lungräddning, och vård för hjärtstopp dygnet runt. Men hur tar man hand om sambon som vaknade av hjärtstoppet och trodde att den hon älskar skulle dö? Hur tar man hand om barnet som blev vittne till att pappa skjutits? Hur tar man hand om en person som trott att hen ska dö, psykiskt?
När ett litet barn kommer på återbesök efter en svår förlossning är det självklart att man kontrollerar barnets reflexer och hur barnet utvecklas, men det är inte lika självklart att fråga föräldern hur hen mår psykiskt efter allt som hänt.
Här måste vi ha kunskap om att hela människan påverkas. Vi behöver våga fråga, även när det gått en tid, hur barn och vuxna mår psykiskt efter en svår händelse. Det kan betyda väldigt mycket att få det stödet. Ja, det kan göra att vi orkar bära det som hände. I de svåraste lägena är det skillnaden mellan liv och död.
Krisstöd benämns ibland som “mjuka” frågor – Det kan illustreras med tecknade hjärtan eller foton på barn som leker. Men det är inte en “mjuk” fråga hur man stödjer ett barn som förlorat tre personer i sin familj? Tycker vi verkligen det? Det är precis lika livsavgörande som rent dricksvatten och kirurgisk hjälp vid en skottskada.
Har jag lyckats visa och synliggöra något av detta i boken, ja, då har jag lyckats med bokens syfte!
Vad har boken fått för reaktioner?
Den har fått många positiva recensioner och reaktioner! Jag är lite överväldigad, men det är också såklart främst väldigt roligt.
Beteendevetaren och författaren Petra Krantz Lindgren, som för många är känd för sitt arbete för goda relationer mellan vuxna och barn, skrev att det är “Den bästa bok hon läst!“. Hon beskrev hur frågan “Vad innebär det att vara människa” ofta ses som svår att besvara. Men att boken “Förenligt med liv” besvarar just den fråga. En stark och mycket hedrande beskrivning.
En del arbetsplatser har köpt in den till samtliga anställda, som fortbildning eller gåva. Jag får också mycket respons från läsare som är berörda och tacksamma. Det är otroligt rolig! Det märks att det finns ett mycket stort behov av den här kunskapen. Men också att berättelser gör något med oss människor. Det ger något väldigt viktigt, som fakta enkom inte kan förmedla.
En läkare skrev och sa att boken hjälpt honom återfå sin arbetsglädje och yrkesstolthet, att boken för honom var som att ”stämma ett instrument, att återfå en ton”. En kvinna berättade att boken hjälp henne att ha samtal med familjen om att hon är adopterad, och saker som hänt henne tidigt i livet. Och sen finns det dem som tycker boken “främst lärt dem mycket bra om att samtala med människor som är i ett svårt läge”.
Någon skrev att han både skrattade och grät när hon läste boken, och att “det är en sådan talang att kunna skriva om det svåraste i livet på ett sätt som gör att man bara vill fortsätta att läsa mer!” Jag blev också väldigt glad över en fin recension i svenska YLE.
Texter som verkar vara favoriter är “Systrar“, ett avsnitt om en tvillingsyster. Hennes sorg och kamp för att förstå visar sig genom leken. “Hur talar jag med mina barn om krig“, en text som handlar om det moderna samhället och om hur man talar med barn om svåra saker. “En etnografisk studie” är det också många som nämner som en klar favorit.
Det är så tydligt att berättelser underlättar inlärning och reflektion kring frågor som annars upplevs som svåra att närma sig och verbalisera!
Vissa läsare ser några av de kortare texterna som just en berättelse, ett skeende, andra ser lyrik. Det finns faktiskt ett särskilt fält inom lyrik som är likt sakprosa. Det senare fick jag lära mig när jag tilldelades ett pris för en text och var i USA vid The Poetry Fondation i Chicago.
Jag ser inte mig själv som poet, men tänker att tolkningen av vad en text är måste alltid få uppstå hos var och en som läser.
Att läsa om kriser och katastrofer kan kännas tungt, har du några tips där?
Visst är det så! Det är inte alls konstigt om det väcker starka känslor att läsa berättelser om det här ämnet. En person frågade om “det är för att jag i mitt yrke är så van vid känslor som jag kan fånga stämningar och skapa en så intensiv närvaro i skrift”. Så är det möjligen, att det kanske kan hjälpa att ha den förmågan. Och att det i sin tur bidrar till att det blir starkt för läsaren.
Boken har inbyggda pauser och ett läsband, just för att du ska kunna pausa och reflektera. Men man ska aldrig tvinga sig igenom att läsa en bok om man verkligen mår dåligt av innehållet. Om du däremot vet med dig att du mår dåligt för att du ofta vill väja bort från själva ämnet helt, ja då tycker jag du ska försöka se boken som träning. Träning som kommer ge dig livskunskap. Kanske blir du lite mer beredd inför nästa kris. Kanske inser du att det finns saker du behöver ta tag i.
Människor är väldigt olika. Flera har sagt att de inte kunde sluta läsa boken, att de sträckläste den för att den var så levande och intressant. Så jag tror inte att det överlag är en bok som upplevs alldeles för tung för att ta sig igenom.
Påminn dig om att det inte är farligt att ha känslor. Att gråta, bli berörd, bli arg över något man läser, det visar att du har empati. Det kan också visa dig vad som är betydelsefullt för just dig.
Vilka är några av dina bästa tips till en arbetsplats när det gäller att förbereda sig inför det som ingen tror ska hända?
Nu ska jag passa på att ge dig som hittat hit lite extra bra råd. Scrolla ned om du inte vill läsa en kortkurs i krisstöd just i dag :-).
För det första måste man förstå att kriser kommer att hända. Rent statistiskt kommer de flesta av oss att uppleva en eller fler livshotande situationer i livet. Varje år skadas människor på sin arbetsplats. Och varje år förlorar barn en förälder. Det är lätt att tänka på kriser som något ovanligt, men finns hela tiden i vardagen och de kan hända i morgon. Vi vet inte vad det blir som inträffar, men vi vet att vi kommer att möta dem, både i privatlivet och i yrkeslivet.
Krisberedskap i samhället är inte bara jodtabletter och skyddsrum. Om vi inte kan ta hand om varandra psykiskt. Om vi inte beter oss rätt. Ja, då kan inte samhället stå emot en stor kris.
Ha en krisplan och se till att den är känd i organisationen! I många fall är det ett krav i Arbetsmiljölagen att man som arbetsgivare behöver ha detta. Precis som att man måste ha en planering för fysisk första hjälpen. Hur får medarbetare psykologiskt stöd om någon skadas, har dött, eller hotas? Vem gör vad? Ha också papperskopior av viktiga saker, såsom krisplanen eller listor med allas närmast anhöriga. En kris kan innebära att elförsörjningen och datorer slås ut eller skadas.
En viktig bas är att tala om hur en god kollega är i svåra situationer som kan förekomma på just er arbetsplats. Här behöver man tala om vilka situationer som är särskilt jobbiga när man är ny på jobbet, och situationer som är jobbiga för de allra flesta.
Bygger man upp en bra teamkänsla i vardagen, ökar chanserna att man klarar en kris bättre. Det handlar inte om att alla måste vara bästa kompisar, utan om att skapa ett gott klimat där man känner sig trygg, sedd, och att du vid mer påfrestande arbetsuppgifter känner att du faktiskt kan få stöd och hjälp av dina kollegor och av din chef.
Gå en utbildning i krisstöd, läs böcker, samverka gärna med andra som också ska ha krisstöd som ansvarsområde. Att hjälpas åt och hålla kontakten med likasinnade gör att det både blir roligare och enklare. Håll dig uppdaterad. Tänk att det är som med första hjälpen, något du behöver repetera och öva på.
Efter en svår händelse är det mycket viktigt att tacka medarbetare för deras insats och ge dem erkänsla. T ex ett personligt skrivet brev, besök av chefen, ekonomisk bonus, extra gott fika, en ceremoni eller liknande. Det är viktigt att medarbetarna känner sig sedda och att miljön speglar allvaret i situationen. Annars kan den som gjort en stor insats känna sig både ensam och osynlig.
Vet alla var de ska vända sig om de är oroliga för sina reaktioner, eller om de mår väldigt dåligt? Hur fungerar det nu igen med företagshälsovård, måste chefen veta precis vad jag sökt hjälp för? Får jag ta några lediga dagar när mamma avlidit plötsligt? Sådant är alltid bra att påminna om.
För den som är i kris är det väldigt hjälpsamt att tydlig information finns, men också t ex praktisk hjälp med blanketter. Det här är ju ofta jobbiga frågor att förstå när man mår bra, och när det värsta av allt skett, då kan det kännas helt övermäktigt.
Är flera på en arbetsplats drabbade, gör upp kontaktpersoner till var och en, till exempel via personalavdelningen. Kontinuitet och att slippa berätta allt från början är viktigt.
Uppföljningen glöms ofta bort. Ha som rutin att fråga efter ett par dygn, efter några veckor och på medarbetarsamtalet hur det är. Finns det frågor om det som hände, oklarheter, eller behov av hjälp med något? Benämn det som gjordes bra. Våga fråga hur det är. Lägg in en påminnelse till dig själv om att höra av dig.
Använd screeningformulär för att fånga upp vilka drabbade som visar tecken på sjukdom efter en svår händelse. Olika formulär finns, även för barn. De är ett bra sätt att mäta “temperaturen” på reaktionerna. Tidigt efter en svår händelse kan många ha de reaktioner som beskrivs. Men har man höga poäng på dessa skalor ca 3-6 månader efteråt, ja då är det dags att söka mer hjälp. En legitimerad läkare eller legitimerad psykolog är exempel på yrkeskategorier som kan hjälpa till att bedöma reaktionerna.
En fysisk undersökning är också viktig. Man kan ju ha flera problem samtidigt, t ex traumatisering och högt blodtryck eller traumatisering och järnbrist. Kom också ihåg att testa syn och hörsel ordentligt, speciellt när det gäller barn. Ibland är detta med och påverkar saker som huvudvärk och koncentrationssvårigheter.
Rör det sig om traumatisering, är det viktigt att få behandling av någon med kunskap och erfarenhet av just trauma. Det ser lite olika ut i landet vilka resurser som finns. Det kan finnas PTSD-mottagningar eller privata mottagningar där man ger behandling via olika försäkringar. Ett första steg för att få rätt hjälp är ofta kontakt med primärvården, företagshälsovården eller 1177.
Det är mycket viktigt att den som behandlar dig har legitimation och kunskap om just traumabehandling. Traumabehandling är inte samma sak som ett stödjande samtal eller att “gå och prata lite med någon”, att samtala är förstås en del av behandlingen, men här behöver du alltså få mer hjälp. Exempel på behandlingar med god evidens är Traumafokuserad KBT och EMDR-behandling. De flesta som får tillgång till rätt behandling mår mycket bättre på sikt och upplever god livskvalitet. Därför är det så viktigt att man får rätt hjälp. Många tror att man måste må dåligt i hela sitt liv efter en svår händelse. Men så är det inte. Det finns ofta många saker som kan hjälpa en drabbad att få en bättre livskvalitet.
När det gäller svår sorg är det viktigt att veta att sorgen oftast är normal, men vid händelser såsom plötslig, våldsam död, självmord, mord eller när det funnits ett stort lidande inför döden, då kan risken öka för något man benämner “Komplicerad sorg” eller “Ihållande sorg”. Det kan drabba både vuxna, men också barn och ungdomar som exempelvis inte fått bra information och stöd inför en anhörigs död.
Kunskap om sorg tyvärr en bristvara i vårt samhälle. Det ingår inte alltid så mycket kunskap alls på många utbildningar för dem som jobbar inom sjukvården, och inte heller alltid för psykologer och kuratorer. Det är jätteviktigt att vi hittar och hjälper dem som mår allra sämst, och att de får rätt hjälp. Komplicerad sorg är inte samma sak som depression eller posttraumatiskt stressyndrom, även om vissa bitar kan gå in i varandra.
Även när reaktionerna är friska, kan roller förändras i familjen eller vänkretsen, i arbetsgruppen. Behov kan krocka, och därför är det inte så konstigt att man kan behöva råd och stöd just kring relationer. Ibland gäller behovet hur man ska kunna samtala med barn och ungdomar om det som skett. Ofta kan det då vara värdefullt med föräldrarådgivning via kommunen eller barnhälsovården, eller med familjerådgivning/parsamtal.
Det kan också hända att man får ont i kroppen och svårt med sina dagliga rutiner på grund av mer extrem stress. Kontakt med en fysioterapeut eller arbetsterapeut som har kunskap om just psykiska trauman och svåra händelser kan betyda väldigt mycket och för en del är det här den allra bästa hjälpen.
Det finns många bra insatser att få när man mår dåligt efter en svår händelse, men det kan tyvärr krävas flera försök innan man hittar rätt person och rätt ställe, så här kan man behöva vara flera som hjälps åt. Ibland skiljer det sig också åt över landet vilken hjälp som erbjuds.
Med rätt hjälp, och genom att nå de drabbade som har störst behov, sparas både mänskligt lidande och ekonomiska resurser. Vi behöver ju bara tänka på vad det kostar att ett barn lämnas utan stöd och mår dåligt i skolan under flera års tid, att någon blir långtidssjukskriven eller säger upp sig fastän personen var mycket kompetent, för att konstatera att det här är väldigt lönsam kunskap.
I boken skriver du tydliga exempel på vad man som medmänniska, kollega eller vän kan göra i kris. Kan du ge några exempel på varför det här är så viktigt, och på vad man kan göra?
Det är lätt hänt att en tystnad lägger sig kring den som verkligen går igenom något svårt. En svår händelse kan väcka omgivningens rädsla, otillräcklighet. Vi kan bli rädda för att göra saken värre, men också för att behöva ta in faktum att livet faktiskt inte är vare sig rättvist eller förutsägbart.
Att ha kontakt med en människa som t ex är i stor sorg, kräver att vi är villiga att lämna vår egen bekvämlighet en stund för någon annans skull, och det har vi olika lätt att göra, beroende på en mängd faktorer. Vi kan rationalisera och tänka: “Jamen, det där sköter säkert något annan!” Den det gäller kan bli lämnad ensam. Samtidigt är behovet av socialt stöd och praktisk hjälp som störst för den som är drabbad. Därför är det så viktigt att du hör av dig. Du behövs som allra mest nu.
Visa omtanke genom att exempelvis erbjuda dig komma förbi med en matlåda, erbjuda dig hjälpa med en blankett, skjutsa eller lyssna. Kom i håg att krisstöd inte måste vara att tala om jobbiga detaljer. Vet du något konkret du kan hjälpa till med, erbjud det, och erbjud det flera gånger. Du kan också erbjuda dig att göra saker som ger en stunds andrum, till exempel en promenad, att se på en film, eller åka med den drabbade till en konsert du vet att hen gärna vill gå på. När man har det som allra jobbigast behöver man aktiviteter som ger avledning och återhämtning.
När man mår som allra sämst kan öppna frågor, i stil med “Vad behöver du?” vara svåra att svara på. Erbjud då något konkret, med låg tröskel. Exempel: Jag kommer förbi dig med bilen, så kan vi åka ut till havet i 10 minuter. Vi kan prata om det som hänt, eller så kan vi vara tysta om du vill. Jag kan berätta om filmen jag såg på i helgen, om du vill.
Den som är i kris mår ofta olika bra olika dagar. Det här beror på att kroppen och nervsystemet doserar det som hänt, och håller på att reglera, återfå balansen. Det är bra om du är beredd på att vissa dagar vill den drabbade berätta, andra dagar finns inte orken.
Påminn dig själv om att också starka känslor har sin plats och är välkomna när vi går igenom något riktigt svårt. Det måste få vara okej att gråta, vara arg och känna sig alldeles utmattad. Precis som att det är okej att hämta krafter och tala om annat, avleda sig, för att orka. Ingen kan vara i de allra starkaste känslorna hela tiden, det gör det tvärtom svårt att orka återhämta sig och reglera det som skett. Man talar ofta om en “pendlingsrörelse” som innefattar att växla mellan att närma sig det jobbiga, respektive att ha pauser, kunna tänka på annat, göra små saker som ger en positiva känslor om än för en liten stund.
Många kan känna igen att man kanske har en viss stund på dagen då man gråter, kanske i duschen eller när man lyssnar på viss musik. På samma sätt behöver vi tanka och hitta stunder av det som ger vila och glädje i vardagen.
Ett benbrott i skelettet kan läka av sig själv genom kroppens inneboende förmåga, och samma är det med ett operationssår. Det som behövs är näring, sömn, en stöttande miljö, med lagom aktivitet. Det andra sköter kroppen själv, den vet vad den ska göra. Ibland kan det dock bli komplikationer, till exempel en infektion eller blödning. Läkemedel eller mer specialiserad hjälp behövs. Ungefär så fungerar det också med reaktioner och behov efter en svår händelse. Alla behöver inte psykoterapi eller läkemedel, men alla behöver det där grundläggande stödet från familj, vänner, kollegor och chefen. De flesta behöver också kunskap om vanliga reaktioner efter svåra händelser och hur man kan hantera dem.
Som hjälpare behöver du i sin tur stöd, var gärna fler som går samman och hjälps åt, när så är möjligt. Vänd dig till andra som i sin tur kan ge dig stöd, och som kanske inte är lika personligt påverkade om detta är möjligt för dig.
När det gäller samtal med den som är i kris kan det vara bra att fråga: Vill du höra mina tankar om X, vill du ha råd, eller vill du mest prata av dig? Ska du ge råd, kan du fråga vad personen redan känner till själva och vad de har provat. Det här ökar chanserna att samtalet blir bra. Att snabbt komma med tips om motion eller berätta hur det var för dig eller din granne vid en svår händelse, är inte alltid det som är hjälpsamt.
Du kan inte förändra verkligheten. I det svåraste av allt kan det vara något som du själv uppfattar som “litet” som är avgörande. Till exempel att katten inte måste vara ensam, eller att den där goda saften finns. Att det fanns en fin blomma på skrivbordet. Det här är inte “små” frågor, utan det som får oss att klara det svåraste av allt. Har du gjort det, har du gjort något mycket viktigt. Kanske var det just det där med fotbollsträningen, med bilturen, med telefonsamtalet från dig varje fredag som gjorde att den drabbade orkade.
I “Förenligt med liv” får du många konkreta exempel på vad som bär en människa i det allra svåraste.
Du är lite mer personlig i denna bok, än i tidigare texter du skrivit, hur gick tankarna här?
Det stämmer. Min första bok om krisstöd är en renodlad faktabok. Här är det i stället starka berättelser som är i fokus. Berättelserna utgår från verkliga och fingerade möten med människor i kris, både barn och vuxna.
Ett syfte med boken är att hjälpa läsaren bli bättre förberedda på katastrofer och kriser. Jag vill föra vidare kunskap jag fått genom stor praktisk erfarenhet. Det är väldigt få personer som har arbetat i den typen av extrema händelser som jag arbetat i. Det är också relativt få i Sverige som arbetat med krisstöd med mer praktisk inriktning, så som jag har gjort.
En kris är många starka sinnesintryck, inte bara en platt A4-sida. Det är viktigt med yrkesförebilder som är mänskliga, som kan glädjas över sitt yrke, vara säkra på vad som behövs, men också ibland tvivla, både göra fel. Att måla upp en bild av sig själv som perfekt och allvetande kan visserligen vara lockande. Det är inte lika svårt som att visa viss sårbarhet inför läsaren. Men det är inte hjälpsamt för den som verkligen går igenom en riktigt påfrestande händelse att måla upp verkligheten på det viset. Och det blir platt läsning.
Utan att avslöja för mycket, så handlar merparten av boken om möten andra människor och vävs samman med fakta om vad som hjälper dem och varför. Men i synnerhet två kapitel handlar om svåra händelser som drabbat mig personligen: Den svåra branden, och sist en period i mitt eget liv då jag blev allvarligt sjuk. Jag var så pass sjuk att jag flera gånger fick reda på av läkare att det var en risk att jag hade allvarliga tillstånd som kunde innebära en stor risk att dö inom kort tid. Under två års tid kunde jag i långa perioder inte ens gå fem minuter utomhus, jag kunde oftast bara sova tre timmar per natt och under de få timmarna kunde jag vakna mer än hundra gånger. Jag vaknade ofta av att min puls var 170 när jag låg och sov.
Bokens budskap är att ingen går igenom ett helt liv utan att drabbas av svåra händelser. Här ville jag ge utrymme till det som inte får stora rubriker, det som inte syns utanpå. Dold sorg, dolt lidande, händelserna som inte får en kontaktsjuksköterska och som återfinns i många varianter.
Inför att jag formade bokens sista del, bland annat från dagboksanteckningar, läste jag andra böcker om just sjukdom, bland annat Jonas Bruns bok om sin mors demenssjukdom. Jag ville förstå mer om var mina egna gränser gick, och hur jag som läsare reagerade på beskrivningar av sjukdom.
Jag kom fram till att jag bland annat ville skildra ordlös kommunikation och hur yrken som inte främst “samtalar om känslor” utan ger kroppen omsorg, kan spela en viktig roll när man är under svår påfrestning. Det är heller inte alltid så att det vi gissar är det som är mest läkande. En katt, en jätterockas lever, en blåmes och musikens kraft dyker upp i boken. Det finns en stor tanke bakom detta. Det här är teman jag ofta sett i mitt yrke.
Det som står i boken är alltså utdrag av det som skedde under min sjukdomsperiod, det är inte nödvändigtvis det allra värsta eller det svåraste som skedde. Urval gjordes efter det som passar in i just den här bokens tema, och på att bygga upp en stämning.
Det som drabbar mig när jag blir svårt sjuk är något mycket sällsynt, och där sluts en cirkel på så vis att berättelsen om en sådan händelse kartlägger okända terränger. Berättelsen formar en karta som kan hjälpa andra, som lär läsaren saker få vet om. Den visar, på en annan nivå, igen, varför berättelser är så centrala.
Jag har fått höra ett par funderingar om att det kanske är med främst för att “jag själv ville bearbeta” som jag skrev boken. Här är det lite intressant att notera att i mitt yrke, där jag är ganska van vid stora känslor, kan man få höra att man “väljer det yrket för att man har egna problem”, men det är väldigt sällan en krigskirurg får höra det. Det är intressant att notera att vi har olika tolkningar och normer här. En kirurg eller militär som berättar och skriver om sitt yrke får tvärtom ofta höra saker i stil med att det är “viktiga och skakande skildringar”.
Man kan såklart aldrig få alla att förstå eller gilla om en bok, det gäller alltifrån musik till Nobelpristagare i litteratur! Men de allra flesta säger att de upplever det som väldigt tydligt varför just de här bitarna är med, och att det gav dem mycket att läsa; de har lärt sig saker, känt igen sig, upplevt något starkt som gav dem något. Det gläder mig verkligen.
För de allra flesta är läsandet ganska okomplicerat. De följer med på en resa genom boken, helt enkelt.
Jag är själv väldigt nöjd med den här boken och tycker den är bland det bästa jag skrivit. Att få använda berättelser, inte bara fakta, är något jag velat ge mina läsare länge.
Boken slutar en sommardag ute vid havet, vid Kattegatt. För mig ger havet en så stark känsla av liv. Det är människans mest ursprungliga levnadsmiljö. Flera läsare har sagt: “Det är en bok där cirkeln sluts”.
Kriser, sorg och svåra händelser är ett ämne som berör, kan det alltså vara bra att bli berörd av det här ämnet?
Ja, verkligen, det är ett ämne som berör! Det handlar ju om frågor som kommer så nära livet och döden. Jag tänker att det ska beröra oss. Det utgör vår absoluta kärna som människor, de yttersta gränserna för överlevnad. Våra reaktioner påminner oss om att det är livsviktiga frågor. De påminner oss om att livet kommer att ta slut. Om att livet inte är rättvist eller förutsägbart. Om vårt ansvar.
Vågar vi lägga märka till våra känslor kring det här ämnet, märker vi ofta att det handlar om sådant som verkligen räknas. Genom att vi vågar lägga märke till vad som väcks och undersöka det lite mer, kan vi komma i kontakt med sådant som verkligen betyder något för oss på riktigt. Det i sin tur kan hjälp oss att göra val och prioriteringar i fas med vår inre kompass.
Förutom den kärnan, har vi också delvis olika saker som triggar igång oss. Två personer kan läsa samma text och beröras olika, tolka in olika saker. Det blir väldigt tydligt när det gäller den här boken, tycker jag. Människor läser den och fastnar för så olika saker. Ofta har det att göra med egna positiva och negativa erfarenheter, vår personlighet, vad vi är vana vid, och så vidare.
Hur vi reagerar när vi läser en text om svåra händelser berättar ju inte bara om texten, utan också något om oss själva som läsare. Kanske har vi varit med om egna svåra händelser där vi inte fick stöd, eller så får vi lära oss nya saker som väcker något. Ibland avundsjuka, ilska eller sorg över att vi själva inte fick en viss möjlighet eller hjälp när vi verkligen behövde det.
Vissa läsare har blivit så tagna av boken att de nästan tycker att de känner mig privat. Jag tar det som ett tecken på att boken berört dem och skapat engagemang på djupet. Jag vet att det där händer fler författare, och ibland skådespelare. Men att skriva kontra att få frågor av personer man inte känner om privata saker, det måste jag säga för mig är två skilda ting. När jag skriver är det ju jag som formar sammanhanget. Det innebär inte nödvändigtvis att jag vill diskutera samma saker inne på ICA med någon jag inte känner.
Det händer också ibland vid föreläsningar och utbildningar att själva ämnet krisstöd är så pass starkt att människor börjar berätta mycket om sig själva och egna svåra händelser. Där måste man vara tydlig med ramarna, så att det blir tryggt för alla deltagare på en utbildning. Man måste samtidigt försöka visa empati och respekt. Människor berättar, därför att viktiga saker i dem väcks. Ibland får vi inte ord för en svår händelse, förrän flera decennier efteråt.
Det var för mig både arbetsam och helt underbar värld att besöka, tiden med den här boken. Det är väldigt många timmars arbete som ligger bakom en sådan här bok. Skulle man räkna ut timpenningen blir man inte rik :-). Vissa händelser är svåra och energikrävande att återvända in i, men jag gjorde det för läsarens skull. För att ge dig som läsare en gåva.
Jag fick gå tillbaka till utbildningar, till gamla kollegieblock och anteckningar, in i katastrofens öga. Nu fick materialet omsorgsfullt passas in och bearbetas länge in i en större berättelse: Berättelsen om vad som gör livet möjligt här, på planeten jorden.
Personerna jag fått förmånen att arbeta med på förlaget Natur & Kultur har varit oerhört kunniga och engagerade att arbeta tillsammans med. De förstod sig verkligen på bokens “själ” och syfte. Och ja, då blir ju resultatet riktigt bra!
Var kan jag köpa boken?
Boken finns överallt där böcker finns! Du kan köpa den direkt från förlaget, Natur & Kultur. Den finns också hos nätbokhandlar och i fysiska bokhandlar. Din lokala bokhandel kan ta hem den, och du kan tipsa ditt lokala bibliotek om att ta hem den, om den inte redan finns!
Vill du köpa in till en större grupp, kan du få förmånlig offert av Natur & Kultur, via deras kundservice! Vissa arbetsplatser och grupper har gett boken som gåva till alla i personalen. Det kan vara viktigt att känna till att här kan prisskillnaden bli väldigt stor om du beställer direkt från förlaget.
Sedan tycker jag att du verkligen inte ska missa det inspelade boksamtalet med mig och Helena Hermansson, forskare vid Försvarshögskolan. Sök på “Förenligt med liv” där poddar finns, eller hos Spotify. Jag hoppas du finner samtalet givande, och vill tacka just dig för att du är intresserad av boken och av det här viktiga ämnet. Tack!
Sagt om “Förenligt med liv: Berättelser om krisstöd”
” … det handlar om livskunskap som vi kunde öva upp på samma sätt som vi gör på första hjälpkurser. Hennes språk är poetiskt och bildrikt.” Anna Dönsberg, Svenska YLE
“Hennes läsvärda och välskrivna bok bygger på berättelsens enorma kraft, den som får oss att minnas och förstå. Den kommer nära, inpå livet om vad människor behöver i kris. En röd tråd genom boken är att vikten av att lyssna på personen man möter, att verkligen försöka se individen och inte servera en färdig lösning. (. . .)
Själv kommer jag att minnas flera av bokens berättelser och kollade omedelbart brandvarnaren efter att ha läst kapitlet om när det brann i författarens hus.”
Katja Alexanderson, tidningen Arbetsterapeuten nr 1 2023.
“Den bästa bok jag läst!
Beteendevetaren och författaren Petra Krantz Lindgren
Länkar med intervjuer och artiklar om boken:
Akademikern 12 februari 2023: “Låg kunskap om krisstöd på många arbetsplatser.”
Natur & Kultur: “Vanliga myter om krisstöd.”
Göteborgs-Posten: “Så blir du bättre på att möta en kris – Experten om vanliga fel.”
Chefspodden. Lyssna på avsnittet “Krisstöd i arbetslivet” om boken Förenligt med liv och många bra råd om krisstöd i arbetslivet! https://akademssr.se/opinion/vara-podcasts/chefspodden
redigerar manus till “Förenligt med liv”. Foto: Privat.
[Vi påminner om upphovsrätt och korrekt hänvisning till källan. Vid större utdrag ur texten vill vi att du kontaktar oss för tillåtelse.]